100-åringen

För ett hundra år sedan skickade kronprinsessan Margaretas föräldrar från egendomen Bagshot i England en liten planta till Sverige. Dess namn var Rhododendron ´Catawbiense Grandiflorum´ och Anthony Waterer i England hade antingen valt ut eller korsat den omkring 1850. Det ursprungliga materialet kommer från sydöstra USA och växer vilt bland annat vid Catawba-floden.

Vid 5 års ålder mötte den lilla Catawbiense Grandiflorum Oscar Svensson, som blev Sofieros förste trädgårdsmästare. 1920 förlorade plantan sin styvmor, kronprinsessan Margareta. Den växte till sig och blev allt starkare vid sidan av sin styvfar, kronprins Gustav Adolf. På slutet av trettiotalet överlevde den andra världskriget. Vintrarna under den här tiden blev mycket kalla, ibland med temperaturer på minus trettio grader. Nästan alla släktingar som fanns i trädgården dog då. Busken blev ganska ensam men sedan slutet av kriget fick den många nya vänner från olika håll i världen. 1950 blev styvfadern Gustav Adolf kung av Sverige. Redan då var Catawbiense Grandiflorum stor och stark och växte och trivdes vid Sundet och slottet.

1960 förlorar plantan sin trädgårdsmästare efter 48 år av sällskap. På sommaren samma år mötte den personligen Sir George Taylor, chef för Edinburghs botaniska trädgård som besökte Sofiero. Året därpå blev det en ny angenäm bekantskap med den nye trädgårdsmästaren Ingvar Danielsson som skulle ta hand om honom.

1973 skulle Catawbiense Grandiflorum och hans femtusen släktmedlemmar komma att förlora sin styvfar och kung, Gustav VI Adolf. Släktet och slottet tas om hand av Helsingborgs kommun. 1980 går trädgårdsmästare Danielsson i pension och följande år kommer Håkan Bergsten som skulle ta hand om dem i fortsättningen. I början på 1990-talet blev Ole Andersson ny stadsträdgårdsmästare och särskilt engagerad i att se till att rhododendronsläktet mår bra och utvecklas vidare. Bland andra har Monica Zetterlund och Bryan Ferry sjungit om rhododendronens evigt gröna bladverk och deras fantastiska blomning. Idag 2007, är Catawbiense Grandiflorum etthundra år gammal, över åtta meter hög och full av liv bland sina tiotusen släktingar…

Text och färgfoto: John Moscoso
Övriga foton: Kungliga biblioteket